Det är också välkänt att tarmmikrobiotan spelar en avgörande roll för människors hälsa. Tarmmikrobiotan har en mycket stor betydelse för regleringen av ämnesomsättningen och immunförsvaret. (Wang et al.) När vi tänker på detta förstår vi snabbt hur viktig en balanserad sammansättning av vår tarmmikrobiota är. Och när vi talar om tarmmikrobiota måste vi känna till de inneboende och yttre faktorer som formar våra mikrobiella egenskaper. Särskilt miljöfaktorer som kost, hälsotillstånd och livsstil har ett stort inflytande på tarmmikrobiotan. Förändringar i kostens sammansättning är kända för att snabbt påverka tarmbakteriernas metabola funktion. (Wang et al.)

Dysbios i tarmmikrobiotan kännetecknas ofta av minskad bakterierikedom och bakteriediversitet samt en störd sammansättningsbalans mellan kommensala och förmodat patogena arter. Dysbios är kopplad till enterobakterieberoende sjukdomar som allergiska reaktioner, depression, hypertoni, diabetes mellitus och inflammatorisk tarmsjukdom. (Wang et al.)

Rödbeta (Beta vulgaris L.) är rik på fytokemikalier som fibrer, polyfenoler och betalainer. Den huvudsakliga betalainen i rödbeta är betanin, en betacyanin. Tarmmikrobiotan producerar enzymer som ß-glukosidaser och glykosidhydrolaser, vilka kan metabolisera fytokemikalier till SCFA. Det har visats att konsumtion av rödbeta reglerar tarmmikrobiotans metabolism och produktionen av SCFA. Eftersom särskilt bakterier som Bifidobacterium och Bacteroides producerar de specifika enzymer som krävs för att metabolisera betalainer, kan responsen på rödbeta bero på tarmens enterotyp. (Ko et al.)

Enterotyper definieras av olika kluster av människans tarmmikrobiota. Dessa kategoriseras utifrån kärnbakterier som Bifidobacterium, Faecalibacterium, Bacteroides med flera. Ny forskning tyder på att individer kan uppvisa olika metabola reaktioner på samma kost på grund av olika enterotyper. Detta visar återigen hur viktig individanpassad nutrition är, både för friska individer och i terapeutiska sammanhang. (Ko et al.)

Det är välkänt att tarmmikrobiotan har ett stort inflytande på kommunikationen mellan mag-tarmkanalen och det centrala nervsystemet genom biokemiska metaboliter som serotonin, SCFA och tryptofan. Lägre nivåer av SCFA har observerats hos personer med depression (Verma et al.). Befintlig litteratur tyder också på att tarmmikrobiotan kan påverka hypotalamus–hypofys–binjureaxeln (HPA-axeln). HPA-axeln samordnar den adaptiva stressreaktionen, och en nedsatt funktion verkar leda till ångest- och depressiva sjukdomar, som ofta är förknippade med förhöjda nivåer av kortisol och inflammatoriska mediatorer (Simpson et al.).

Under de senaste åren har flera studier syftat till att undersöka rödbetors påverkan på tarmmikrobiotan.

Wang et al. undersökte 2022 förändringar i tarmmikrobiotan hos friska människor efter 14 dagars konsumtion av rödbetor. 18 friska deltagare (13 kvinnor, 5 män) rekryterades. Två veckor före studiens början ombads deltagarna att undvika konsumtion av betalaininnehållande livsmedel. Under interventionsperioden på 14 dagar konsumerade deltagarna 30 ml rödbetskonsentrat varje dag. Avföringsprover samlades in vid baslinjen (BL), efter 3 dagar (D3) och efter 14 dagar (D14). Antropometriska mätningar genomfördes vid det inledande besöket. Studien visade inga signifikanta förändringar i alfa- eller betadiversitet mellan proverna från BSL, D3 och D14. Däremot observerades tydliga förändringar i förekomsten av specifika taxa (t.ex. Romboutsia och Bacteroidales), liksom en ökning av A. muciniphila (som är omvänt associerad med fetma, inflammation och metabola sjukdomar) och en minskning av populationen av B. fragilis (som kan vara enterotoxigen och leda till inflammatorisk diarré).

De observerade även en ökad produktion av totala SCFA, särskilt (iso)smörsyra, i avföringen. Surono et al. undersökte rödbetors effekt på tarmmikrobiotan hos indonesiska personer med prediabetes under viktnedgång. En randomiserad, dubbelblind crossover-studie genomfördes med 15 (6 män, 9 kvinnor) frivilliga med prediabetes (fastande blodsocker på 100–125 mg/dl, slumpmässigt blodsocker på 140–199 mg/dl, BMI 25–27 kg/m2).

De fick:

1.) 50 % taromjöl + 50 % vetemjöl

2.) dessa produkter + probiotikan L. plantarum

3.) produkterna i 1.) med adsorberade rödbetor under en period på 2 veckor, med 2 veckors washout-period däremellan. Avförings- och blodprover samlades in före och efter tvåveckorsinterventionerna för varje behandlingstyp. Den totala studietiden var 14 veckor.

Resultaten visade en stor interindividuell variation i tarmmikrobiotans respons. Till slut kunde individerna delas in i dem med en mer motståndskraftig mikrobiota och dem med en mikrobiota som var mer benägen att påverkas av näringsförändringar.

Ko et al. undersökte effekterna av rödbetspulver (RP) och betaninproduktion baserat på enterotyp. Därför använde de en modell för gastrointestinal digestion och fekal fermentering. För enterotypanalysen rekryterade de 30 friska koreanska deltagare (17 män och 13 kvinnor). De kunde dela in deltagarna i undergrupper baserat på dominerande enterotyp:

Phocaicole, Prevotella och Bifidobacterium. Avföring samlades in från en representativ person i varje undergrupp och fermenterades med rödbetspulver eller betaninpigment. Effekten av RP och BP som prebiotika på tarmmikrobiotan berodde på enterotypen hos de tre utvalda personerna. Endast i S3-Bifidobacterium-provet upptäcktes en signifikant förändring i mikrobiotans artrikedom. Även S3-Bifidobacterium-klustret uppvisade en annan trend i förändringarna av tarmmikrobiotan jämfört med de övriga proverna.

Varje enterotyp (med och utan RP/BP-fermentering) uppvisade en annan metabol aktivitet kopplad till SCFA-produktionen. Den största ökningen av SCFA-produktionen återfanns i S3-Bifidobacterium-provet, medan S2-Prevotella-provet uppvisade en mindre förändring av SCFA-nivåerna. Resultaten från denna studie visar att RP och BP ger enterotypsspecifika responser i tarmmikrobiotan och SCFA-produktionen.

Adekolurejo et al. genomförde en studie om problemet med störningar i mikrobiotan till följd av avvänjning. 48 smågrisar fördelades slumpmässigt till en av fyra dieter under 14 dagar efter en avvänjningsperiod på 28 dagar. Det fanns en basal kontrolldiet (con), en diet med 300 mg/kg zinkoxid (ZNO) samt två olika dieter som innehöll rödbetor. RB2 och RB4 framställdes genom att tillsätta 2 (20 g/kg) respektive 4 % (40 g/kg) pulveriserade hela rödbetor till basaldieten.

Resultaten visade att rödbetor har potential att modulera tarmmikrobiotan hos avvanda grisar genom att öka artrikedomen och främja lipidmetabolismen.

Calvani et al. upptäckte gynnsamma effekter av intag av rödbetsjuice på tarmmikrobiotan hos vuxna med långvarig covid-19. De inkluderade 25 deltagare i studien (15 fick juice, 10 placebo). Efter två veckors supplementering hade deltagarna som drack rödbetsjuice en större förekomst av bakterier med välkända gynnsamma effekter jämfört med placebogruppen.

Flera studier har undersökt rödbetans inverkan på vår tarmmikrobiota och följaktligen på vår hälsa. Sammantaget kunde de inte påvisa några signifikanta förändringar i alfa- och betadiversiteten. Däremot upptäcktes signifikanta förändringar hos specifika taxa samt en ökning av produktionen av SCFA. Det visade sig också att människans mikrobiota kan delas in i olika enterotyper, som verkar reagera mer eller mindre känsligt på intag av rödbetor. Den största ökningen av SCFA-produktionen efter intag av rödbetor observerades hos Bifidobacterium-enterotypen, som verkade vara den mest känsliga enterotypen för rödbetskonsumtion. Tyvärr har studierna flera begränsningar, eftersom de alla omfattar få deltagare och endast kortsiktiga resultat observerades.

Studierna visade potentialen hos konsumtion av rödbetor genom att öka produktionen av SCFA och genom en gynnsam modulering av tarmmikrobiotan. Båda kan leda till varierande hälsofördelar och kan förebygga inflammatoriska sjukdomar hos värden, såsom inflammatorisk tarmsjukdom och tarmsyndrom, samt depression, diabetes mellitus och en stor mängd olika metabola störningar. Ytterligare forskning behöver undersöka rödbetors långsiktiga effekter på tarmmikrobiotan (särskilt på olika enterotyper) och de fysiologiska konsekvenserna för tarmen och värdorganismen.